test

Som Katarina Tracz, chef på tankesmedjan Frivärld, skriver i inledningen på sin nya bok ”Fredens hav? – Ökade spänningar kring Östersjön”: Kriget
i Ukraina har för västvärlden inneburit en ”renässans för realismen”.20150618_092605

Vi trodde verkligen att regimen
i Moskva var förnuftsbaserad, att den insåg att även Ryssland skulle gynnas av avspänning, liberalisering och ökad handel. Men vi bortsåg, delvis av önsketänkande, från maktdimensionen. Den gamla supermakten Ryssland kan inte acceptera att spela andrafiolen
i storpolitikens orkester. Putins politik ekar av Machiavelli: det är bättre att vara fruktad än älskad.

Ändå är det långt kvar till kalla krigets gamla hotbild. Ryssland rustar från låga nivåer och landets ekonomi är sargad av oljeprisras och Ukrainasanktioner. Den krigföring man framför allt har råd med är hybrid- och informationskriget. Det förs inte med dyra stridsledningssystem och bombplan utan med förvirring och falska fakta. Som när Putin ena dagen säger att ”ingen vettig människa kan föreställa sig en storskalig militär konflikt i dag” och nästa dag försäkrar att han kommer att använda sin militärmakt mot alla som ”hotar Ryssland”.

Ett avrustat Sverige har lämnat ett vakuum i Östersjöregionen, och sådana tenderar ganska snabbt att fyllas av något. Det är bra att diskussionen om Nato tagit fart på allvar, ett medlemskap vore den bästa garantin för vår säkerhet. Men huvudsaken är att vi alls kan försvara oss, allians eller ej. Utan ett eget försvar värt namnet blir vi mindre intressanta för Nato men desto mer för Ryssland.

Till skillnad från kalla krigets tid finns i dag ingen avgrund mellan de politiska systemen i öst och väst. Det finns mycket som förenar oss och många gemensamma utrikespolitiska intressen. Ryssland är välkommet att normalisera relationerna – men då krävs till att börja med att man låter hela Ukraina styra sitt eget öde.